Kvinnlig könsstympning/Female Genital Mutilation (FGM)

Etiketter

cutting, female genital mutilation, FGM, kvinnlig könsstympning, omskärelse

Man uppskattar att mellan 100 och 140 miljoner kvinnor har blivit utsatta för könsstympning. Och för varje år som går riskerar ytterligare 2 miljoner flickor att utsättas för könsstympning. Könsstympning går inte att jämföra med omskärelse. Kvinnlig omskärelse skulle innebära att endast klitorishuvan togs bort men nu är situationen värre än så.

Det finns fyra eller fem olika typer av stympning beroende på uppdelning/rapport.

1. Typ 1: Klitoridektomi – man skär bort delar av eller hela klitorisollon samt klitorishuvan.
2. Typ 2: Utskärning (eng. excision) – man ta bort nästan hela vulvan genom att skära bort klitorisollon, klitorishuvan och inre blygdläppar. 80% av flickorna blir utsatta för denna typ av stympning.
3. Typ 3: Infibulation (eng. hittar ingen svensk översättning). Som utskärning/typ 2 fast man gröper också ut de yttre blygdläpparna och syr ihop de råa hudkanterna över slidöppningen och lämnar endast ett litet hål ned mot mellangården för urin och menstruationsblod. Detta brukar omnämnas som faraonisk omskärelse. 15% av flickorna blir utsatta för denna typ av stympning.
4. Typ 4: Olika grader av typ 3/delvis infibulation – I vissa fall blir klitorisollon och huva borttaget och de inre blygdläpparna igensydda. I andra fall behåller man klitorisollon och klitorishuvan men de inre blygdläpparna skärs bort. Sedan sys de yttre blygdläpparna så att klitorisollon göms under dessa.
5. Odefinerad/Typ 5: Innebär att man gör skärsår som skapar ärrvävnad (scarification) i klitorishuva, klitorisollon, på blygdläppar samt i slidan.

Verktyg som används är sågtandade knivar, rakblad, glas, saxar, skarpa stenar, fingernaglar beroende på vilket land och vilken social grupp flickan tillhör. Kvinnan som utför stympningen är ofta någon som har det som specifik uppgift i det samhället och sällan är det modern. I urbana områden utförs stympningen på sjukhus med bedövning av läkare eller sköterskor. Och med tanke på infektionsrisken är det bättre att det utförs på sjukhus än av lekmän som inte använder steriliserade verktyg.

 Riskerna och komplikationerna av en genital stympning beror på vilken typ av stympning flickan har blivit utsatt för, hur steril miljön var, hur skicklig hon som utför ingreppet är och hur mycket motstånd flickan gör. De direkta konsekvenserna av ingreppet kan vara våldsam smärta, förblödningar, chock och död. Andra organ kan skadas; urinröret, anala ringmuskeln, slidväggarna och Bartolinis körtlar. HIV och Hepatit B kan smittas via verktyg som inte är sterila, speciellt när flera flickor blir amputerade vid samma tillfälle.

De långsiktiga konsekvenserna av stympning är stora obehag/smärta vid beröring, smärta vid samlag, smärta och problem med urin och menstruation. Kroniska infektioner i urinblåsa och vagina är vanligt. Endometrios och sterilitet är andra effekter. Det kan bildas tumörer i nervvävnaden vid klitoris samt kroniska bölder där klitoris suttit. Det blir problem vid barnafödande då området som har skapat ärrvävnad är starkare än mellangården som då riskeras att trasas sönder, om man inte skär upp henne innan barnen kommer.

Effekter för kvinnans sexualitet blir starkt påverkad, då man amputerar bort de delar som är vitala för hennes sexuella njutning. Smärta under samlag är vanligt. För kvinnor som har blivit utsatta för infibulation, kan det ta flera veckor att öppnas, vilket mannen gör med fingrar, rakblad eller kniv. Alterntivt görs det av en barnmorska. I vissa grupper förväntas mannen öppna hennes ärr och penetrera den lilla öppningen med sin penis. Det finns problem med att utforska kvinnors sexuella och psykogiska problem.  Kvinnor vågar inte diskutera sina problem p.g.a. sociala tabun och för rädslan att riskeras bli stämplad som promiskuös eller för att vara prostituerad.

Kvinnlig könsstympning praktiseras av grupper i länder framförallt i Afrika (där drygt 100 miljoner kvinnor har blivit utsatta), men också grupper i länderna Yemen, Förenade Arabemiraten, Bahrain, Qatar, Saudiarabien, urinvånare i Peru, Colombia, Mexico, Brasilien, muslimska grupper har rapporterats i Mellanöstern, Indonesien, Malaysia, Indien, och Pakistan. Det sker även bland flyktingar från dessa länder i Europa, Australien, Kanada och USA.

Hur gammal flickan ska vara när stympningen ska ske varierar från område till område. Bland etiopiska judar (falashas) och nomader i Sudan sker det när flickorna är endast några dagar gamla. I Egypten och många andra länder i Centralafrika är flickorna runt sju år. I vissa områden i Nigeria sker utskärning (excision) när modern är i sjunde månaden. I vissa länder är ska det ske före giftermålet eller före första barnet. I vissa länder sker det först när en kvinna har blivit änka.

Att ta bort ett helt och friskt organ är stympning. Det finns inga som helst skäl, medicinska, estetiska eller etiska, till att ta bort delar av eller hela yttre genitala. Men kvinnlig könsstympning har praktiserats i många tusen år och kommer ur ett patriarkalt system där kvinnan är mannens viktigaste förvärv. Kvinnlig genital stympning är sätt att kontrollera kvinnan, hennes sexualitet och avkomma. För att en flicka inte ska bli utkastad och frysas ut ur sin sociala grupp samt bli gift måste flickan vara stympad.

 

I vissa grupper gör mannens släktingar ett jungfrutest på den tilltänkta flickan innan de betalar brudpriset. Ärret som skapas efter stympningen ska vara lent. I somliga fall där infibuation har gjorts har även storleken på hålet betydelse. Ju mindre hål desto högre status får hon, och det kan påverka äktenskapsförhandlingarna. De främsta förespråkarna för genital stympning är kvinnorna själv. Ur en mammas perspektiv handlar det om att hennes dotter ska fortsätta få en plats i den social gruppen så att dottern kan bli gift, vilket är hennes enda sätt att bli försörjd. 

Andra motiv till att kvinnor blir stympade är vanföreställningar om klitoris. Grupper i Burkina Faso och Mali tror att klitoris kommer att skada bäbisen när hon föds och vid kontakt med bäbisens huvud, samt att en man kan dö av att penisen kommer i kontakt med klitorissekret.  Grupper i Etipien tror att klitors kommer att växa och bli stor som en penis om man inte skär bort den. Klitoris ses som en maskulin kvarleva och måste tas bort för att flickan ska bli kvinna.I samma grupper tar man bort mannens förhud för den ses feminin. En grupp i Elfenbenskusten tror att en ostympad kvinna inte kan bli gravid. En grupp i Nigeria använder stympning som en preventivmetod. De menar sperman skadar barnet under amning och för att mamman lättare ska leva i celibat stympar man henne. I grupper där män har flera fruar och då det är omöjligt för honom att tillfredsställa alla hjälper det om de inte är så sexuellt krävande. Stympning påstås också förhindra vänsterprassel.

Efua Dorkendoo i Cutting the rose menar att kvinnlig stympning är ett internationellt problem. Dels för att miljontals med människor i Afrika har flytt sina länder som flyktingar, och dels för att det görs på barn som inte får sin röst hörd. Det handlar om mänskliga rättigheter. Det finns många organisationer och individer som har arbetat för att avskaffa kvinnlig stympning och det har lett till att man pratar mer öppet om denna problemställning.

 Information är hämtad från Cutting the rose av Efua Dorkendoo www.socialstyrelsen.se/Publicerat/2003/1930/2003-114-9.htm http://www.ugpulse.com/articles/daily/Health.asp?id=587 http://www.who.int/reproductive-health/fgm/index.html http://www.fgmnetwork.org/index.php

Läs en blogg som berättar om två Massaikvinnors egna erfarenheter.