Etiketter

, , ,

Det man inte pratar om finns inte. Det man pratar om ger man existensberättigande till. Att sätta etiketter på handlar om att visa att det är okej. Det är okej att känna på detta sätt, på det andra sättet, på annorlunda sätt. Det finns flera sätt att tänka, känna och göra. Det är okej att utforska.

Sensus är ett studieförbund som har sin grund ur bl.a. KFUM och Svenska kyrkan. Jag blir glatt överaskad till deras beslut om att ge möjligheten till att skriva in sig som hen istället för hon eller han på frågan om kön. På detta sätt inkluderar man de intersexuella och transsexuella, och kanske alla som känner att de inte riktigt passar in i den heternormativa monogama byråkratiska och statiska (o)verklighet….

Nils-Olof Zethrin på Ungdomsstyrelsen kommenterar detta som ett led i att bli mer normkritisk i sitt förhållningssätt då den psykiska hälsan bland just hbt-ungdomar är sämre än hos de heterosexuella.

På ena sidan står åsikten att det är onödigt med hela konceptet att dela in människor i olika fack. ”Vi är ju människor som älskar och vi gillar sex, vad är problemet, måste det heta något speciellt?”.  På andra sidan står åsikten om att etiketten handlar om att synliggöra den heteronormativa tvåsamheten och för att göra det måste man sätta ord på det som inte omfattas av just densamma.

Att ge utrymme för ett tredje genus eller neutralt pronomen, så är det att visa att människor kan uppleva sig som mer än, eller som något annat än bara hon eller han. Att det är okej att känna sig ambivalent kring sitt genus. Tänk om man känner sig som båda, eller lite av varje olika dagar. Tänk om det inte känns viktigt alls, att vara vare sig hon eller han. Då är det bra med hen.

Och tänk vad lätt det blir att berätta en historia/förlopp/xxx när man pratar om någon i tredje person och det har nada betydelse om personen i fråga är född med en fitta eller kuk.

Annonser