Etiketter

, , , , ,

I dagens SVD berättar en mormor om sina barnbarn i åldrarna 6 och 8 som onanerar öppet. Hon beskriver barnbarnen som sexualiserade och att hon försökt prata med sin dotter om detta. Dottern blir bara arg och menar att mormodern har sexualskräck. SVD:s psykolog Madeleine Gauffin Rahme anser på fullt allvar att mormodern ska kontakta socialtjänsten och skolan. Av Gauffins svar att dömma verkar det som om att hon menar att barnen blivit utsatta för sexuella övergrepp, vilket det inte finns någon antydan till i mormoderns berättelse och iakktagelser.

Har Gauffin aldrig hört talas om att det finns barn som onanerar? På fullt allvar?

De flesta barn pillar på sitt könsorgan, och många onanerar, en del redan vid ett år års ålder, en del menar mest runt 4-5 års ålder, och fortsätter göra detta – hör och häpna  – hela livet! Barn onanerar för att de har upptäckt sitt kön – och dessutom för att det är skönt. En del menar att barnens onanilekar främst handlar om trygghetsskapande, men de onanerar förmodligen av samma orsaker som en vuxen – för att det är skönt, för att slappna av under stress, för att må bättre….Vad är problemet? Varför är det fel att de rör vid sitt könsorgan?

Gauffins attityd är helt och hållet moralistisk. Visa mig en vetenskaplig studie som visar på att ett barn som onanerar till stor sannolikhet är utsatt för sexuellt ofredande av andra. Snacka om att skapa en massa oro hos föräldrar med den här attityden. Menar Gauffin att vi människior mår bättre av en bortträngd sexualitet? För om det är hennes agenda så ja, då ska vi göra som man gjort förr – visa asvky när barn pillar sig mellan benen, be dem ha händerna på täcket och aldrig sätta namn på könsdelar eller sexuella aktiviteter.

Barn som onanerar öppet visar på föräldrar som accepterar deras barns kroppsäventyr och med det även deras sexualitet. De känner sig trygga eller väljer att känna sig trygga med att det är bättre för barnet att utforska och pilla, än att de inte får det. De skapar på detta sätt en tillåtande och skamfri zon. Tänk om detta ger bättre förutsättningar för god hälsa, starkare självkänsla, integritet, lycka….?

Att det inte är okej med att onanera öppet är inte en universell morallag. Jag bestämmer mig för vilken moral/regelverk jag lever efter. Frågan jag tycker att man bör ställa sig är – är det konstruktivt? Leder min reaktion eller attityd till större glädje för mig själv och andra? Leder den till frihet, kärlek, njutning, lycka, vänskap, starkare självkänsla, positiv attityd till livet och människor , etc…vad det nu är man vill ha mer i livet?

Ett förhållningssätt som jag förstår många tar till, till dagens motsägelsfulla sexualmoral är att välja öppenhet men lite i taget, och inom trygga ramar. Som förälder väljer man kanske att acceptera sitt barns onaniäventyr men visa tydligt att det är bättre om man är ensam, privat i sitt rum eller badrum, där inga andra kan projicera sin rädsla på barnet.

Vad föräldrarna i artikeln verkar ha gjort är att ha en tillåtande attityd hela vägen igenom, att det är okej att onanera även inför andra. Och det är tråkigt att Gauffin reagerar så starkt på detta. Tänk om hennes attityd skadar mer än gör nytta? Tänk om hennes attitityd handlar mer om att andra vuxna som är rädda ska slippa uppleva barns sexualitet så nära?

Andra som bloggar om detta: 之乎者也, ..

Intressanta länkar barn och onani: University of Michigan Health System, Center for effective parenting, Parenting Ivillage, Christian mommies, SelfhelpMagazine, Better Health, Strollerderby,

About these ads