En helg för dig som vill hela din sexualitet, för dig som vill omfamna även sexualiteten i din personliga och själsliga utveckling.
YONI är sanskrit och betyder ordagrant fitta. Men begreppet yoni står inte bara för kvinnans kön rent fysiskt utan även för den andliga aspekten av kvinnans sexualitet – den sexuella kraften.
Yoni är även namnet på min blogg, och på de kurser som riktar sig till kvinnor.
Kursen pågår en hel helg, från fredag kväll till söndag eftermiddag, och är skapad för dig som har en fitta. Kursens fokus är just denna vackra och gudomliga kroppsdel, som du kan lära dig att älska och dyrka genom lek, kreativitet och helig magisk sexualitet.
Det finns många aspekter av att njuta och att bli mer hel som människa, och där har könet och den sexuella energin en stor del. Hela ditt liv – din personlighetsutveckling, din förmåga till djupare kärleksupplevelser, din andliga mognad, allt detta kommer att påverkas om du utvecklar din erotiska palett och frigör din orgasmförmåga.
Under helgen kommer du att på olika sätt skapa en djupare kontakt med din sexuella energi och ditt kön inifrån. Vi växlar mellan teori, praktik och samtal, och pratar om sexualitet, orgasmer, vaginan och relationen till henne, kärleken och dess olika uttryck.
Du får lära dig metoder för hur du kan fylla på din egen energi, om vilka attityder som hämmar respektive bejakar din egen njutning, hur du skapar en kärleksfull och sexpositiv attityd, och hur skam och skuld kring kön och sex försvinner när du bejakar dig själv medvetet.
Om du är intresserad av energisex är detta kursen för dig. Du kommer att få mer kunskap om hur du kan förstärka din sexuella upplevelse och dina orgasmer genom tantra, exempelvis med andningsorgasmen. Vi kommer att dansa, leka, göra inre resor och tantriska andningsövningar, kommunikations -övningar, massage, fittavgjutningar i gips – allt för att helas och stärkas, mötas och bli mer medveten.
Nakenhet kan ingå som en del av kursen, men är förstås helt frivilligt. Detta är helt beroende på var gruppen och de enskilda deltagarna är någonstans i sin egen resa.
Jag erbjuder och du utmanar dig själv – om du vill.
Kursen passar kvinnor oavsett relationsstatus, eller om du är homo, bi, poly, mono, omni….
Kursen passar också för dig som gått någon av våra andra kurser.
Vi håller till i en kurslokal i Vasastan i Stockholm,
fredag 3 september 19.00-22.00, lördag 4 september 10.00-18.00 samt söndag 5 september 10.00-16.00.
I kursavgiften ingår kursmaterial samt fika alla dagar.
För anmälan skriv till mig på jennie@cirkuseros.nu
Ring mig gärna om du har funderingar inför kursen.
Efter anmälan kommer mer info om vägbeskrivning, betalning och andra förberedelser.
Anmälan är bindande.
Investering: 2900kr (för företag tillkommer moms).
Nu har jag börjat spela in blogginlägg! Jag kommer att spela in alla kommande inlägg samt gå tillbaka och spela in en del av de gamla. Det blir nästan som radio fast inte live….blogradio med YONI.
Alla inlägg som vi splear in lägge vi in en logga på vilken det står just ”lyssna på inlägget”. För att ljudfilen ska starta behöver du klicka på den gråa ljudloggan under.
I dagens SVD berättar en mormor om sina barnbarn i åldrarna 6 och 8 som onanerar öppet. Hon beskriver barnbarnen som sexualiserade och att hon försökt prata med sin dotter om detta. Dottern blir bara arg och menar att mormodern har sexualskräck. SVD:s psykolog Madeleine Gauffin Rahme anser på fullt allvar att mormodern ska kontakta socialtjänsten och skolan. Av Gauffins svar att dömma verkar det som om att hon menar att barnen blivit utsatta för sexuella övergrepp, vilket det inte finns någon antydan till i mormoderns berättelse och iakktagelser.
Har Gauffin aldrig hört talas om att det finns barn som onanerar? På fullt allvar?
De flesta barn pillar på sitt könsorgan, och många onanerar, en del redan vid ett år års ålder, en del menar mest runt 4-5 års ålder, och fortsätter göra detta – hör och häpna – hela livet! Barn onanerar för att de har upptäckt sitt kön – och dessutom för att det är skönt. En del menar att barnens onanilekar främst handlar om trygghetsskapande, men de onanerar förmodligen av samma orsaker som en vuxen – för att det är skönt, för att slappna av under stress, för att må bättre….Vad är problemet? Varför är det fel att de rör vid sitt könsorgan?
Gauffins attityd är helt och hållet moralistisk. Visa mig en vetenskaplig studie som visar på att ett barn som onanerar till stor sannolikhet är utsatt för sexuellt ofredande av andra. Snacka om att skapa en massa oro hos föräldrar med den här attityden. Menar Gauffin att vi människior mår bättre av en bortträngd sexualitet? För om det är hennes agenda så ja, då ska vi göra som man gjort förr – visa asvky när barn pillar sig mellan benen, be dem ha händerna på täcket och aldrig sätta namn på könsdelar eller sexuella aktiviteter.
Barn som onanerar öppet visar på föräldrar som accepterar deras barns kroppsäventyr och med det även deras sexualitet. De känner sig trygga eller väljer att känna sig trygga med att det är bättre för barnet att utforska och pilla, än att de inte får det. De skapar på detta sätt en tillåtande och skamfri zon. Tänk om detta ger bättre förutsättningar för god hälsa, starkare självkänsla, integritet, lycka….?
Att det inte är okej med att onanera öppet är inte en universell morallag. Jag bestämmer mig för vilken moral/regelverk jag lever efter. Frågan jag tycker att man bör ställa sig är – är det konstruktivt? Leder min reaktion eller attityd till större glädje för mig själv och andra? Leder den till frihet, kärlek, njutning, lycka, vänskap, starkare självkänsla, positiv attityd till livet och människor , etc…vad det nu är man vill ha mer i livet?
Ett förhållningssätt som jag förstår många tar till, till dagens motsägelsfulla sexualmoral är att välja öppenhet men lite i taget, och inom trygga ramar. Som förälder väljer man kanske att acceptera sitt barns onaniäventyr men visa tydligt att det är bättre om man är ensam, privat i sitt rum eller badrum, där inga andra kan projicera sin rädsla på barnet.
Vad föräldrarna i artikeln verkar ha gjort är att ha en tillåtande attityd hela vägen igenom, att det är okej att onanera även inför andra. Och det är tråkigt att Gauffin reagerar så starkt på detta. Tänk om hennes attityd skadar mer än gör nytta? Tänk om hennes attitityd handlar mer om att andra vuxna som är rädda ska slippa uppleva barns sexualitet så nära?
Detta blir lite av en fortsättning på tidigare inlägg samt svar på några frågor en pojke ställde….
Frågor: ”Jag tittade väldigt mycket på bilder på dig som yngre (innan tonåren), vad tycker du egentligen om det?” ”Får du många ”snuskiga” mail? Isåfall, hur brukar du reagera? Är det inte jobbigt?”, ”Är du inte rädd att dina bilder ska användas för sexuella saker, såsom onani och så?”
Hmm….
Jag lägger upp bilder på mig själv/alternativt låter min man lägga upp bilder på mig av flera anledningar.
Jag gör det för att jag tycker att det är kul. Jag gör det för att utforska min egen självbild, attityd till kroppen och sexualitet.
I det stora hela gör jag det som jag mår bra av. Jag är övertygad om att det jag gör (och inte gör) påverkar andra människor. Och då jag önskar ett samhälle med människor som väljer att njuta av sin kropp och sexualitet, får jag helt enkelt vara det själv – utifrån perspektivet ”Be the change you want to see in the world” (M. Gandhi).
Och vad andra gör/tänker/känner när de ser bilder på mig alternativt läser något jag har skrivit, kan jag inte härska över. Naturligtvis vill jag att man ska tycka om bilderna, och min önskan är att inspirera till ökad medvetenhet om sin egen självbild, sexualitet och hur man är med sin kropp med andra. Jag önskar att inspirera till att flera vågar bejaka sig själv. Exempelvis.
Onani är nyttigt! Det är det bästa sättet att utforska och stärka sin egen sexualitet – speciellt som ung innan man blivit sexuellt aktiv med andra alternativt haft otrevliga sexuella upplevelser. Och om man onanerar till bilder eller inte….rent moraliskt har jag inga invändningar. Rent tantriskt kan det vara en fråga om mer eller mindre närvaro i kroppen och framförallt könet. Och ju mer närvaro desto mer njutning. Vanligtvis. Om du njuter hejdlöst av att titta på nakna kvinnor och män, så gör det. Internet erbjuder ju enorma möjligheter. =)
Och vad gäller respons så får vi mail från både kvinnor och män, och det mesta är positivt utifrån att de tycker att Cirkus Eros är inspirerande för dem. Vilket är precis i linje med vad vi önskar med sidan. Jag får faktiskt inga ”snuskiga” mail. I ett och ett annat mobilsamtal har det varit tydligt att mannen som ringt har onanerat samtidigt och då har jag bara lagt på. Det finns betaltjänster för sådant, och är inget som roar mig.
Vad gäller minderåriga som tittar på bilder…Att det skulle vara komplicerat för barn att se på bilder med erotiskt innehåll är ju bara relevant i ett samhälle där sex är komplicerat för de vuxna, som uppfostrar barn. =)
För det är ju ingen som någonsin frågar om det skulle vara komplicerat för barn att se bilder med mat på exempelvis.
Hur ett barn hanterar sexualitet, kärlek och relationer beror ju till stor del (kanske helt och hållet) på de människor som hen lever med samt kommer i kontakt med under sin vardag.
Vår värsta fiende är oförmågan att prata om sexualitet på ett avslappnat sätt. Det inkluderar ämnen som att benämna könen med korrekta termer till att förklara vad sex och orgasmer är samt hantera barns onaniäventyr o.s.v. Det finns ingen universell sanning som säger att det är konstigt att prata om sex med sina barn. Det är bara konstigt om man bestämmer sig för att det är det. Ett öppet samtalsklimat tror jag oftast skapar en öppenhet i barnens sätt att tänka och känna och uppleva sin samtid. Och det påverkar nyfikenheten till livet på ett positivt sätt.
För att ämnet sex ska kunna inkluderas som ett okej samtalsämne (och att se bilder på ) bör vi vuxna ändra vår attityd kring sexualitet och det gör man genom personlig utveckling där ens sexualitet inkluderas i den utvecklingen. Man behöver rannsaka sig själv, ta itu med att odla en mer sexpositiv och bejakande attityd samt släppa den skuld och skam som vi med stor sannolikhet inte har valt själv att leva efter. Vi måste däremot välja att släppa den för att inte bli påverkad av den.
Jag anser att det är helt okej att minderåriga tittar på bilder med erotiskt innehåll, och naturligtvis helt och hållet okej att onanera till, oavsett ålder. Det finns nog porr som jag inte skull anse vara bra för barn att titta på utan att någon förklarar vad som sker och varför, men det är fortfarande utifrån att barn behöver vuxna som guidar dem genom livet och det gäller allt. Barn frågar varför det regnar, varför gräset är grönt och det svarar vi på. Vad svarar vi när barn frågar vad kåt betyder?
Det man inte pratar om finns inte. Det man pratar om ger man existensberättigande till. Att sätta etiketter på handlar om att visa att det är okej. Det är okej att känna på detta sätt, på det andra sättet, på annorlunda sätt. Det finns flera sätt att tänka, känna och göra. Det är okej att utforska.
Sensus är ett studieförbund som har sin grund ur bl.a. KFUM och Svenska kyrkan. Jag blir glatt överaskad till deras beslut om att ge möjligheten till att skriva in sig som hen istället för hon eller han på frågan om kön. På detta sätt inkluderar man de intersexuella och transsexuella, och kanske alla som känner att de inte riktigt passar in i den heternormativa monogama byråkratiska och statiska (o)verklighet….
Nils-Olof Zethrin på Ungdomsstyrelsen kommenterar detta som ett led i att bli mer normkritisk i sitt förhållningssätt då den psykiska hälsan bland just hbt-ungdomar är sämre än hos de heterosexuella.
På ena sidan står åsikten att det är onödigt med hela konceptet att dela in människor i olika fack. ”Vi är ju människor som älskar och vi gillar sex, vad är problemet, måste det heta något speciellt?”. På andra sidan står åsikten om att etiketten handlar om att synliggöra den heteronormativa tvåsamheten och för att göra det måste man sätta ord på det som inte omfattas av just densamma.
Att ge utrymme för ett tredje genus eller neutralt pronomen, så är det att visa att människor kan uppleva sig som mer än, eller som något annat än bara hon eller han. Att det är okej att känna sig ambivalent kring sitt genus. Tänk om man känner sig som båda, eller lite av varje olika dagar. Tänk om det inte känns viktigt alls, att vara vare sig hon eller han. Då är det bra med hen.
Och tänk vad lätt det blir att berätta en historia/förlopp/xxx när man pratar om någon i tredje person och det har nada betydelse om personen i fråga är född med en fitta eller kuk.
Varför vill man visa sig naken på nätet? Idag fokuserar Svenskan på ungdomar som lägger ut nakenbilder på nätet, och Elza Dunkels kommenterar. Calle var med på radio P1 i måndags och pratade om naket i sociala media. Han skriver om det på tantrablog.
Tänk om svaret är enkelt. För att de tycker att det är kul?
Kan det vara så okomplicerat? Tänk om det är så odramatiskt att de tycker att det är kul att visa sin nakna kropp för andra? Tänk om det är så odramatiskt att det dramatiska med nakna kroppar och utåtriktad sexualitet har bearbetats av några generationer nu, så att de unga idag kan njuta av de sexuella frihetens frukter? Tänk om de har fattat att kroppen bara är en kropp och att det inte finns något skamligt med att visa upp den. Tänk om de inte tycker att det konstigt eller jobbigt att andra kan se denna nakna kropp? Tänk om de ser detta som ett till sätt att uttrycka sig, liksom man tatuerar sig, byter frisyr eller blir vegan? Tänk om de leker och utforskar sin sexualitet?
Vi är ju faktiskt sexuella varelser och ett sätt att utforska och ta makten över sin sexualitet är att testa saker och känna efter hur det är att göra dessa saker. Och det ingår att ibland pröva ännu häftigare och annorlunda saker och det ingår att ibland ta ett steg tillbaka och känna att det blev lite för mycket. Vad är problemet?
Varför ska en människas bristande självkänsla förklara eller sätta gränser för en annan människas beteende? Jag tror att många som ”får nakenchocker” eller ojar sig och tycker att det är förfärligt att visa sig naken och utforska sin sexualitet bara projicerar sina egna känslor till sin egen kropp på andra. ”Jag skulle minsann aldrig kunna lägga ut bilder på min feta häck, det är ingen som vill se den och därför borde det vara förbjudet minsann. Och hu så hemst tänk om hon ångrar sig sedan när hon inte får några jobb och tänk att de ju bara är tonåringar och vet ju så lite om hur världen funkar…. och så vidare….”.
Tänk om man skulle backa lite – och ta ansvar för den egna känslan och upplevelsen istället. Bara för att jag känner mig rädd eller hotad av något någon annan gör, och som jag aldrig skulle våga, bör jag inte tolka detta som att den personen gör något fel. Om en cirkusartist använder eld som en del i sin show och det ser extremt farligt ut, och jag tänker att det där skulle aldrig jag göra, så betyder det ju inte att det är farligt eller att det är fel/skamligt/dumt/xxx…..jag tolkar det bara som att det är jag som inte har kunskap om hur det görs och att det ”ser” läskigt/farligt ut….
När jag lägger ut bilder på mig så har det inte med någon annan att göra. Om någon annan väljer att inte lägga ut bilder på sig så har det inte med mig att göra heller. Och för att någon annan lägger ut bilder på sin nakna kropp betyder det inte att jag måste det. Om någon är nyfiken på att spela golf, hoppa fallskärm, gå matlagningskurser eller utforska sex på olika sätt betyder det inte att jag måste det. Jag behöver inte gilla vad andra gör. Men jag behöver inte förbjuda det heller. Borde inte förbjuda det. Tänk om vi skulle praktisera förståelse och medkänsla för varandras behov. Alla våra behov är inte likadana. Livets olika och många upplevelser är oändliga och vad man väljer att fokusera på och längtar efter att få uppleva är individuellt. Låt oss möjliggöra istället för att förbjuda. Låt oss stötta och ge mod till våra medmänniskor som vill testa sina vingar. Och om någon ramlar så kan vi finnas där och torka tårar och blåsa på onda sår. Tills att de vågar sig upp igen. Det är vad jag tror att du skulle vilja om du skulle pröva något nytt i ditt liv.
Och bara för att något är problematiskt och kan skapa problem, sår eller starka negativa känslor så ska vi inte förbjuda det heller. Det mesta i livet har en baksida. Alla vet att motion är viktigt och bara för att man får en träningsskada så tolkar vi inte detta som att motion är så pass farligt att man inte ska träna. Skadan lär oss förhoppningvis vilka gränser man har och hur man ska fortsätta träna utan att skada sig igen. Det som är farligt är att tro att vi kan uppfostra oss själva och våra barn att tro att man kan leva ett liv utan misslyckanden, hinder eller jobbiga upplevelser. Jag tror på frihet med stöd. Jag tror på frihet under ansvar. Jag tror på att eget ansvar leder till mognad och insikt.
Det här är resultatet av gipsavgjutningarna jag och Calle gjorde en mysig decemberhemmakväll. Vi radade upp kuddar och madrass med presenning på, på vardagsrumsgolvet. Där fick jag ligga med benen i vädret medan Calle smetade på alginat i en väldans fart. Det torkar hyggligt fort. När alginatet väl hade torkat var det dags för gipsbindor som skulle ge stadga åt det lite sladdriga alginatet. Dessa två blev tillsammans ett stadigt negativ på vilket gips skulle hällas. Innan gipset torkat satte vi i ett gem på baksidan, som fick bli själva upphängningskroken för den vackra avgjutningen!
En del är målade sedan tidigare, två målade jag igår. Jag använde akvarell, akryl och glitter! Voilá! Vad sägs om en regnbågsfitta?
Eller en silvermutta?
Kvinnans kön är synligare än någonsin! I flera år nu har var och varannan kvälls-kvinno-livsstilstidning någon gång per år samlat ihop några nakna kvinnor, plåtat dem nakna, och ibland med närbilder på könet, och sedan låtit dem prata ut om relationen till sin egen vagina, vulva, fitta, mus…..eller vadhelst hon har velat kalla henne. Det är fantastiskt! Kvinnor kan äntligen få bli sedda i sin nakna, underbara, kättja-med stolthet! Se henne, känn henne, dyrka henne, njut av henne, tacka henne, vörda henne, ta hand om henne, omgärda henne med kärlek och omtanke! Det förtjänar hon – den fina fittan!
För dig som undrar var mitt Face Book-konto har tagit vägen, så har jag inga svar ännu. Calle har skrivet ett inlägg om detta på sin tantrablogg. Om du vet något, skriv eller ring mig gärna. Vi väntar nu svar från FB.
Inga svar från Fb ännu, men jag gissar på att raderingen är kopplad till vad de anser är pornografiskt material. Calle lade ju upp några bilder, förvisso rätt snälla i mitt tycke, men det är nog tillräckligt porrigt för fb. Dessutom länkade båda Calle och jag till Cirkus Eros.
Maloki är en hängiven piratpartist men skriver gärna om sex också. Det gillar jag. På sin blogg radar hon upp generella termer för polyamorositet för att en KD-snubbe snubblade på termerna och blandar ihop otrohet i monogama relationer med ärliga polyamorösa relationer.
Nu läser jag själv en bok som heter Opening Up av Tristan Taormino som handlar om just dessa öppna relationer. Den är så j-la superbra och läsvärd och tänkvärd och öppnande på alla sätt! Jag är dessutom imponerad av hennes pedagogik.
Jag hade inte så många fördomar om polyamorositet, för jag visste så lite. Men de få jag hade har långsamt sipprat ut ur systemet i och med denna utmärkta bok i ämnet. Taormino förklarar begreppen, hjälper en att reda ut om polyamorösa relationer skulle passa en, förklarar vad det är som gör att det funkar, vilka eventuella problemställningar som uppkommer… Rakt igenom är teorin uppblandad med citat eller berättelser från människor som lever poly och som Taormino har intervjuat.
Jag trodde att polyamorositet mest handlade om sex. Och jag tänkte att människor som väljer att ha flera relationer kanske inte är så bra på att hänge sig åt en människa med rädsla för intimitet, eller har bristande tillit till sig själv, sin partner och/eller kärlek. Men det stämmer inte med verkligheten. Boken är en ögonöppnare och visar på människor som lever i stort sett mycket medvetet och VÄLJER själva och inte utifrån samhällets förväntade norm eller vad som är lättast för att inte andra människor ska höja på ögonbrynen. De vågar ta sina känslor på allvar. De tar sig själva på allvar. Den visar också på människor som inte hycklar, som inte vill låtsas om att de inte blir attraherade av andra än sin partner. Människor som väljer att leva i polyamorösa relationer utgår från premissen att ingen människa kan tillfredställa alla känslomässiga och sexuella behov, och att de kanske kommer att vilja ha sex eller en relation med någon annan än sin nuvarande partner.
Det är inte oproblematiskt. Om du inte känner dig själv väl eller inte vet vad du vill, har dålig självkänsla eller känner dig osäker i dina relationer så kommer du att tycka att det är svårt att leva ickemonogamt. Att lägga tid på självreflektion, processa känslor med andra människor och vara villig att ta itu med konflikter är nödvändigt för att skapa alternativ till monogami. För att lyckas är det viktigt med samtycke, personlig utveckling, kommunikation, ärlighet, gränser, tillit, trohet och hängivenhet.
Det finns nästan lika många typer av polyamorösa relationer som det finns polyamorösa människor. De definierar själv sina inbördes regler och strategier för hur relationerna ska fungera. De förhandlar och omförhandlar utifrån livets alla härliga och mindre härliga situationer, individuella drömmar/ fantasier och rädslor.
Taormino delar upp öppna relationer i partnered nonmonogamy, swinging, polyamory, solo polyamory, polyfidelity samt en hybrid/en parrelationer varav den ena är monogam och den andre poly eller ickemonogam. (Jag skriver de engelska titlarna så att jag inte gör konstiga översättningar).
Partnered Nonmonogamy (ickemonogam parrelation kanske är en bra översättning) betyder kort att ett par öppnar upp för att utforska olika sexuella uttryck med andra, och kanske inledningsvis sex som ens partner inte är intresserad av eller inte kan tillfredställa. Det kan handla om att en person i en heterosexuell relation upptäcker att hon är bisexuell eller homosexuell och vill utforska sex med en person av samma kön. Samma person älskar fortfarande sin nuvarande partner och vill hellre öppna upp än att bryta. Det kan också handla om att en person vill utforska bdsm, men inte hennes partner. I detta fall kan de komma överens om att hon kan utforska bdsm med en annan person. I boken nämner Taormino flera exempel på ickemonogama parrelationer (partnered nonmonogamous). Det som dock verkar vara det utmärkande draget för denna typ av relation är att parrelationen är primär och att det är just sex någon eller båda vill utforska med andra.
Swinging är ett begrepp för par som har sex med andra par eller singlar – tillsammans. Ofta praktiseras swinging i särskilda sammanhang och är ett sätt som par väljer att vara sociala med andra. Man kanske är en del av ett swingingnätverk med en specifik social kultur, där man delar samma åsikter och sociala normer.
Skillnaden mellan att praktisera polyamori och ickemonogam parrelation (non partnered nonmonogamy) samt swinging är att polyamori handlar om sex OCH kärlek, att det handlar om emotionella relationer. Men Taormino menar att det finns nyanser och hur detta praktiseras kan se väldigt olika ut. En defintion av polyamori skulle kunna vara ”att uppehålla flera särskilt betydelsefulla och intima relationer samtidigt”. Dessa relationer omfattar ofta kärlek, vänskap, närhet, intimitet, att man träffas ofta, hängivenhet till relationerna, romantik, flirt, åtrå, sex och själsliga möten. Samtidigt är det problematiskt att ställa upp falska dikotomier som sexuella kontra emotionella relationer, för de som praktiserar swinging eller sex utanför den primära parrelationen menar att trots att sex är den primära aktiviteten så får man intima och känslomässiga kontakter även då.
Det finns olika sätt att vara poly på. En del vill ha en primär partner, andra inte. En primär partner kan vara den som man delar exempelvis hushåll, ekonomi, semestrar och barn med. De andra relationerna är sekundära och hur man odlar dessa relationer ser väldigt olika ut. Och primär partnerstatus kanske inte ens är ömsesidig. John kanske är Annas primära partner, och Anna är Johns sekundära partner. Johns primära partner är nämligen David. Exempelvis.
Solopolyamorositet praktiseras av de som inte vill ha en primär partner. Dessa personer är vanligtvis mycket självständiga individer som inte ser relationer som det viktigaste i livet. De har gärna älskare, vänner och partners och njuter av detta men deras huvudfokus är ofta någon aktivitet i deras liv, exempelvis utbildning, att vara förälder, konstnärskap, andligt sökande, resor eller karriären.
Polyfidelity är ett begrepp som används av polyamorösa individer som har en grupp som primär relation. Begreppet myntades av Keristasällskapet, ett polyamoröst sällskap i San Fransisko som höll samman mellan 1971-1991. En polyfidelity-grupp består av en grupp på minst tre personer - vanligast tre, fyra eller fem personer – och som har kommit överens om att ha en primär relation tillsammans. En polyfidelity-grupp lever ofta tillsammans och gör saker som många par gör; delar på gemensamma resurser och kapital, tar viktiga beslut tillsammans, uppfostrar barn och beter sig som en familjeenhet. Alla individer är hängivna varandra och har gruppen som sin primära relation.
Ett till sätt att praktisera poly är en hybridvariant, där den en parten är monogam och den andra ickemonogam. Denna form är den mest missförstådda. Utomstående kan ha en massa idéer om att den monogama parten blir utnyttjad för att relationen ses som ojämlik. Men tanken på jämlikhet kanske inte ska bygga på att alla får samma sak, då alla har olika behov.
Taormino har hela kapitel om hur man skapar sin egen polyrelation, hur man tacklar svartsjuka och andra jobbiga känslor, vanliga problem och utmaningar som uppstår, hur man öppnar upp igen när förändringar sker, hur det kan vara att komma ut i garderoben som poly, att uppfostra barn som poly, säkert sex och hälsa….massor med nyttigheter. Och det är hela tiden spännande!
Jag tror att med den sexuella utveckling jag ser i samhället nu, kommer flera människor att pröva alternativ till den existerande normativa parrelationen. Med tanke på den explosion av alternativa metoder för personlig utveckling som finns idag, är det bara en tidsfråga innan sexualiteten får sin egen karta av utvecklingsmetoder! Ta din sexuella utveckling på allvar.
- att utbilda människor i sexuell utveckling.
- att genom mitt eget liv inspirera andra till större mod, att våga välja kärlek, sätt att tänka och göra saker på sitt eget sätt.
- att minska rädslor kring sexuell öppenhet.
- att älska mer, att välja kärleken så ofta jag bara kan.
- att uppmuntra andra att våga experimentera med sina gränser och att bli mer fria som individer.
YONI är sanskrit och betyder ordagrant fitta. Men begreppet yoni står inte bara för kvinnans kön rent fysiskt utan även för den andliga aspekten av kvinnans sexualitet – den sexuella kraften.
Det finns många aspekter av att njuta och att bli mer hel som människa, och där har könet och den sexuella energin en stor del. Hela ditt liv – din personlighetsutveckling, din förmåga till djupare kärleksupplevelser, din andliga mognad, allt detta kommer att påverkas om du utvecklar din erotiska palett och frigör din orgasmförmåga.
Jag erbjuder och du utmanar dig själv – om du vill.
